ibland är livet vackert och ibland bara grymt. stog och väntade på bussen på väg hem från jobbet, när jag såg en svart skalbagge vid mina fötter. jag hatar småkryp och var på god väg att trampa ihjäl den. ändrade mej i sista sekund när jag såg att den var på väg att gå över vägen.

det såg så enormt ut, en 1cm stor skalbagge och hela den där vägen som måste vara 10 skalbaggs mil lång. följde den med blicken, spikrakt knatade den rakt över vägen. efter en tredjedel kom en bil på avstånd och jag hoppades att den skulle klara sej över helskinnad. bilen susade förbi, endast en decimeter från skalbaggen. den stannade upp i några sekunder, innan han fortsatte sin vandring. den lyckades undvika även nästa bil, men inte den tredje.

livet kan vara över snabbt, inte bara för en liten skalbagge. grymt sätt att dö, man stretar på i godan ro, nån sekund senare är man borta.

blir irriterard på mej själv över att jag blir så blödig över en jävla skalbagge, men på nåt vis känner man igen sej. ibland är man bara en skalbagge på väg att korsa gatan.

kom nyss hem, som vanligt blev det mycket längre än jag trott. när jag kom hem hade madde stuckit iväg nånstans och stängt av mobilen. förstår henne, måste vara jävligt jobbigt att aldrig veta när jag slutar. det kan bli ett dyrbart misstag för mej i framtiden. vet att tommy har samma problem, hans flickvän är inte glad på honom just nu... men vad fan ska vi göra?